Chert

Beskrivning

Chert är en mycket finkornig, tät sedimentär bergart som består nästan uteslutande av mikrokristallin kvarts (SiO2). Dess kryptokristallina struktur innebär att de enskilda kvartskristallerna är så små att de inte kan urskiljas med blotta ögat eller ens med ett vanligt optiskt mikroskop, utan kräver elektronmikroskop för att visualiseras. Chert är känd för sin hårdhet, sprödhet och konchoidala brott, vilket gör den idealisk för att skapa skarpa kanter. Färgen varierar kraftigt beroende på föroreningar, från vit, grå, svart till röd, grön och brun.

Hur man identifierar

Färg

Varierar kraftigt: vit, grå, svart, brun, röd (jaspis), grön. Färgen beror på spårämnen och föroreningar.

Glans

Vaxartad till matt, ibland glasaktig på färska brottytor.

Textur

Mycket finkornig, tät, slät till lätt kornig. Känns ofta slät vid beröring.

Kristallform

Kryptokristallin, inga synliga kristaller. Förekommer ofta som noduler, konkretioner eller lager.

Spaltning

Ingen äkta klyvning. Uppvisar konchoidala brott.

Geologisk miljö

Förekommer främst i sedimentära bergarter som kalksten, krita och dolomit, ofta som konkretioner eller lager. Kan också hittas i skiffer och som utfällningar i vulkaniska bergarter.

Nyckelfakta

• Hårdhet: 6.5-7 på Mohs hårdhetsskala
• Specifik vikt: 2.58-2.64 g/cm³
• Kristallsystem: Trigonal (men kryptokristallin, så inga synliga kristaller)
• Färg: Mycket varierande, beroende på föroreningar
• Glans: Vaxartad till matt, ibland glasaktig
• Transparens: Opak till genomskinlig i tunna skivor
• Brott: Konchoidalt (mussligt)
• Spaltning: Ingen
• Sammansättning: Kiseldioxid (SiO2)

Snabbkontroll

• Färg: Varierande (vit, grå, svart, röd, brun, grön)
• Glans: Vaxartad till matt, ibland glasaktig
• Streckfärg: Vit

Fysiska egenskaper

• Kristallhabitus: Kryptokristallin, massiv, nodulär, konkretionär, skiktad
• Spaltningstyp: Ingen
• Brottyp: Konchoidalt (mussligt), mycket skarpa kanter
• Seghet: Spröd
• Glanstyp: Vaxartad, matt, glasaktig

Bildning

Chert bildas primärt genom kemisk utfällning av kiseldioxid (SiO2) från vattenlösningar, ofta i marina miljöer. Detta kan ske genom direkt utfällning, men vanligare är diagenetisk omvandling av biogent kisel (t.ex. från kiselalger, radiolarier och svampnålar) som ackumuleras på havsbotten. Dessa organismer bygger sina skal av opal-A (amorf kiseldioxid), som under diagenes omvandlas till opal-CT och slutligen till mikrokristallin kvarts (chert). Chert kan också bildas genom ersättning av andra mineraler, såsom kalcit, i kalkstenar. Den kan förekomma som noduler, konkretioner eller som lager inom sedimentära bergarter.

Användning

Historiskt har chert, särskilt flint, varit av avgörande betydelse för mänskligheten som råmaterial för verktyg, vapen (pilspetsar, knivar) och för att göra upp eld (genom att slå mot stål). Idag används chert i mindre utsträckning, men kan fortfarande användas som fyllnadsmaterial i konstruktion, som slipmedel, och i vissa fall som dekorativ sten. Vissa finkorniga, färgade varianter som jaspis och agat används som smyckesstenar och för prydnadsföremål.

Åldersfördelning

Chert förekommer i bergarter från prekambrium till nutid, men är särskilt vanlig i mesozoiska och paleozoiska kalkstenar och kritformationer.

Var man hittar

Tips för att hitta

Liknande stenar

Vetenskaplig klassificering

Mineralklass

Oxider (specifikt tektosilikater)

Grupp

Kvarts-gruppen

Kristallsystem

Trigonal (för de enskilda mikrokristallerna)

Kemisk formel

SiO2

Sammansättning

Kiseldioxid

Utforska Chert